Stolt är bara förnamnet

Årets första tävling avslutad.
Även om inte resultatet var som hon hade önskat är jag stolt.
Tänk vad jag får vara med om bara för att jag är hennes mamma.
 
Håret var fixat och låg perfekt.
Lockarna ringlade sig längs med ryggen och spraymolnet låg som en dimma.
Dräkten satt som ett skinn och sminket glittrade.
En perfekt dag för tävling.
 
Men det fanns ett problem.
Nervositeten!
Den ständigt återkommande nerven som irriterar.
Den resulterar i irritation, frustration och en osalighet som är svår att få bukt på.
Men det hjälper...
 
 
Mer och mer taggade hon till och på vägen till tävlingen var hon nästan helt tyst.
Hon mötte upp laget och sedan försvann hon.
När hon två timmar senare klev ut på mattan tillsammans med laget strålade hon.
Alla strålade, det såg ut som det var den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Underbart!
 
När jag sedan satt där efter deras 2:30 på mattan hade jag tårar i ögonen.
Jag var imponerad, rörd och oerhört stolt.
Vilka tjejer, vilket ös och grymt presterat.
Det som på träningen har varit si sådär satt perfekt.
 
Sedan kom nästa nervositet.
Hur skulle det gå?
Det var tuff konkurrens och det blev en tredje plats.
Men med bronsmedaljen runt halsen var de ändå inte nöjda.
Vinnarskallar som de är hela högen hade de självklart velat ha guldmedaljen.
 
Nu är det bara att fortsätta kämpa.
Köra stenhårt på träningarna och bli ännu bättre.
Tagga till ordentligt så kanske de står där med guldmedaljen runt halsen nästa gång.
Det ryser i hela kroppen när jag tänker på det.
 
Värsta grymma tjejerna.
 
 
 

Veckans bild blir...

Den här veckan utgår omröstningen.
Jag själv får bli domare och bestämmer veckans bild.
På återsennede nästa vecka.
 
 Valet var väldigt enkelt.
Inte många bilder denna vecka så helt klart väljer jag denna.
Enorm glädje och en underbar bild.
 
Äntligen snö.
 
Fortsatt trevlig helg till er alla.
Nästa vecka blir spännande och jag längtar.
 
 
2. 
 

Uppladdning pågår

Det händer mycket i livet just nu och jag älskar det.
Mycket att se fram emot och glädjen är stor.
Men först ska vi klara av helgen.
 
Det är äntligen dags för årets första Cheerleading tävling.
Tjejerna har tränat hårt och stött på många utmaningar.
I morgon intar vi Brännkyrkahallen och Stars Wintercup.
 
Med spänning ser jag fram emot tävlingen.
Alicia är väldigt nervös och vet inte hur det ska gå.
Men de kan bara göra sitt bästa.
Köra stenhårt sina minuter och sedan hoppas att det räcker.
 
Förra årets tävling var ingen rolig upplevelse.
Läs mer om det här.
Ingen bra placering som gjorde att besvikelsen var stor.
Kanske är det vad Alicia är mest nervös över.
 
Laget är otroligt duktiga och har slitit hårt.
Blod, svett och tårar.
Jag är säker på att det kommer att gå bra.
Om de bara tar det lugnt så blir det inga problem.
Placering?
Just den här tävlingen är det inte så viktigt, för mig.
Men frågar man laget så är det topp tre som gäller.
Helst GULD.
 
Någonstans inom mig kanske jag känner samma men det visar jag inte.
Visst vill jag att det ska gå bra för dem.
Det blir så jobbigt på vägen hem annars.
 
Håller nu alla tummar och tår för att det ska gå bra.
Återkommer med resultatet.