Tar det aldrig slut

Att ha barn är inte fullt så enkelt. Är det inte det ena problemet så är det det andra.
 
Min 12 åring har gått igenom mycket trots att hon inte är så gammal.
Nu är det dags igen.
 
När hon nu har hittat bra kompisar som finns där för henne och hon är nöjd med tillvaron. Ja då börjar det en ny kille i hennes klass. Till en början var han snäll och gullig men nu vet jag inte vad som har hänt med honom.
 
Det började i helgen då han började följa efter min dotter och hennes kompisar. Han kastade sten på dem och var allmänt otrevlig. Men till slut hade han gått hem och de kunde ha kul igen.
Igår blev det ännu värre......
Hon kom hem 40 minuter för sent och jag var jättearg på henne. Men när jag såg hennes tårar rann ilskan ur mig.
 
Hon berättade att den här killen hade gett sig på henne och skrikit en massa fula ord till henne men hon förstod inte varför. Sen hade han slagit min dotter och hennes kompisar med någon typ av järnrör. Han slog dem på armar och ben och de var rejält upprörda.
 
Frågan är bara vem som va mest upprörd, jag eller hon. För att inte tala om hennes pappa. Finns inga ord som kan beskriva hur arg man blir när någon gör ens barn illa. Det finns inget jag inte skulle göra för mina barn och i detta fall kände jag bara hur blodet i hela kroppen kokade.
 
Men det tog inte slut med detta....
I dag var det dags igen. De går i samma klass men i skolan vågar han inte göra något.
Men i dag blev hon nedbrottad och fasthållen. Hennes kompisar hjälpte henne så klart och hon kom därifrån. Efter en spark mellan benen släppte han taget, som tur var. När hon och kompisen sprang därifrån skrek han efter dem.... "Horungar""
Vad är det som händer? Jag trodde inte alls att detta uttryck användes längre. Framför allt inte av en 12 åring.
Frågan är hur denna kille har det hemma. Hur många gånger har han själv fått höra horunge? Vet han ens vad det betyder? Troligtvis inte....
 
Jag är så upprörd samtidigt som jag är sorgsen.
Vad är det som händer med barnen? Hur mycket ska en och samma flicka få stå ut med egentligen?
Räcker det inte någon gång? Ska det vara så här svårt att växa upp i dag?
Klimatet har blivit tuffare och jag hänger inte alls med. Jag ville inte att mina barn ska behöva utsättas för sådana här saker. Kan de inte bara få ha kul när de växer upp.
 
Låt. mina.barn. vara.......
Min man sa en gång att jag är världens snällaste, så länge ingen bråkar med mina barn. Då blir jag en helt annan och jag kan gå hur långt som helst. Jag lovar att fortsätter denna kille ska jag ställa till med ett jäkla liv. Detta är verkligen inte okej. Jag tänker inte ge mig. Sista ordet är inte sagt i denna eländiga historia. Jag kämpar för min dotter och hon förtjänar verkligen inte att bli slagen....Jag ger aldrig upp!!!

När är det min tur???

I dag är bara en sådan där dag men helst vill glömma. 

När jag vaknade i morse spöregnade det och jag ville inte alls kliva upp ur den varma sängen. Min yngsta dotter låg bredvid mig och sov så sött och jag kände inte alls för att göra det rätta. Men vi var helt enkelt tvungna. Dessutom kände jag inte alls för att ta nästa dust med min 12 åring och jag visste att hon var vaken.

Fritidslämningen gick smärtfritt och sen var det bara att ta bilen till jobbet i regnet.

Väl på jobbet funderade länge och väl på vad jag gjorde där. Kände inte alls för att jobba och ville bara gå hem. Måndagsmötet gav mig känslan av att vi har en riktigt jobbig tid framför oss på jobbet. VILL INTE!!!

Känns som att senaste åren har varit en jobbig tid och det verkar aldrig ta slut. Folk slutar på löpande band och det verkar vara en ständig rekrytering. Det finns ingen arbetsro och det är svårt att finna glädjen i att engagera sig i något. 

Man hör upprörda kollegor i korridoren och arbetsklimatet är allt annat än glatt. Kanske skulle jag bara ta och gå hem. Göra något annat som får mig att må bra, eller vad ska jag hitta på? En sak är i alla fall säker. Jag kan inte vandra runt i detta arbetsklimat och hålla masken så länge till. Jag måste göra något annat.

Jag vet vad jag vill men det ger dåligt med pengar så det får vänta ett tag till. Det får jag hålla på hobbyverksamhet ett tag till. Men jag måste göra något innan jag blir galen. 

Först ska jag försöka härda ut dagen sen ska jag gå hem och fundera på vad jag ska göra. Jag tänker inte utsätta mig för onödig stress bara för att mina kollegor väljer att sluta hela tiden. Tänk om livet bara kunde vara enkelt och flyta på. Men det är nog inte riktigt meningen att det ska göra det för mig.

Jag har stått ut med mycket de senaste åren och snart hoppas jag att det är min tur. Min tur att lyckas,  men tyvärr verkar vägen till framgång vara oändligt lång och krokig för mig.

Hur länge ska jag orka? 

I dag tänker jag inte orka någonting, jag tänker gå hem från jobbet och lägga mig på soffan. Där ska jag sluta tänka på allt jobbigt och bara vara. Det är precis vad jag behöver.

En vecka tillbaka på jobbet och känslan är tillbaka, den jobbiga känslan som skapar en stor inre oro. Just i dag hittar jag inte ens någon mening med att blogga. Vem läser egentligen det jag skriver? Lägger jag tid på detta helt i onödan? Vart ska det leda mig?

Jag vet varken ut eller in. 

Jag antar att fortsättning följer och nu hoppas jag bara att det finns en ljusning där bakom molnen. När är det min tur egentligen????

 

 

Bästa sommarbilderna

Jag håller på för fullt att gå igenom alla semesterbilder och det är många kan jag lova.
 
Även om jag just nu känner att vi inte gjort något kul i sommar så vet jag att vi har gjort det. Men jag tycker att tiden har gått så fort och det känns som att jag har glömt allt kul.
Känns som om jag har suttit hemma och glott hela sommaren och inte gjort något alls. Men när jag nu kollar igenom alla bilder så ser jag att det inte stämmer. Vi har gjort massor med roliga och mysiga saker och jag känner mig ändå ganska nöjd med sommaren.
 
Vi har inte varit på någon utlandsresa, vi har inte varit i skärkgården i flera veckor och vi har inte varit på varje nöjespark i hela Sverige. Vi har varit tillsammans och jag är så glad för det.
Sådana stunder kommer jag att leva på länge när hösten och vinterna kommer.
 
Att välja ut de bästa semesterbilderna är inte alls lätt. Det är så många minnen och jag vill liksom inte välja bort något. Men här kommer några av de bästa stunderna under min sommar, i alla fall de stunder jag har fångat på bild. Jag har hundratals fler men dessa är några favoriter.
 
Vi började sommaren med fyra underbara dagar i Barcelona. Sol, hav och massa skoj med världens bästa sällskap.
 
 
Juni- Vackra rosor i Värmland, glada barn trots regn och en fantastisk kväll vid Årsta Havsbad
 
 
Juli- Havsbad på Gålö med världens bästa familj
Skara Sommarland
 
 
Stockholms Skärgård- Augusti
Öja (Landsort) underbara dagar på Stockholms sydligaste Ö.
 
Sommaren kanske snart är över men alla minnen lever kvar länge.
Full fart mot nästa färgglada årstid.