Min egen cheerleader

Första Cheerleding tävling är nu över för dottern. Och för oss alla för den delen.
All nervositet är borta och medaljen hänger runt halsen. För det blev ju ändå en tredjeplats.

Tjejerna samlades klockan ett och tävlingen skulle börja en och halv timme senare. De var alla nervösa och ville inget hellre än att få göra sitt nummer. Tjejerna släpptes in och började göra sig i ordning. De var smink som skulle på plats och hår som skulle sprayas. Tofsar som skulle sitta perfekt och sen var det bara att värma upp och gör de sista förberedelserna.
 
Vi föräldrar hittade till slut någonstans att sitta i en fullsatt idrottshall. Man ju inte säga att det var så skönt att sitta där i flera timmar men vad gör man inte.
 
För tjejerna blev det en lång väntan tills de äntligen skulle få äntra mattan och göra sitt nummer. Musiken började och de körde på. Det gick undan och de gjorde riktigt bra ifrån sig. Visst blev det några missar men det var deras första tävling och de gjorde det galant. Som förälder satt man där med ett stort leende på läpparna. Det är minsann min dotter som är där nere och som alla klappar åt. Hon och hennes 19 lagkompisar.
Stoltheten hade tagit över hela min kropp och jag kände en liten tår komma. Min vackra dotter som är så duktig.
 
Hur som helst. Laget kom trea och fick sin medalj. De var väldigt glada att de hade gjort sitt bästa och det blev en bra lärdom inför framtiden. Framtiden och alla nya tävlingar som kommer. De ska ju till och med få vara med på DM i vår.
Då ska jag sitta där igen som den stolta mamman jag är och klappa. Jag ska jubla och kanske kommer det en tår igen. Men jag är stolt och det tänker jag fortsätta vara. Jag älskar mina barn och jag tänker alltid finnas där för dem. Så länge jag lever.
 
I am a Cheermom

Härliga dagar på Tollare

Har nu sjunkit ner i hemmets lugna vrå efter två intensiva dagar på Tollare Folkhögskola.
 
Vi har jobbat med textrespons och krönikeskrivande. Vi har pratat om research och källkritik. Diskuterat konspirationsteorier och utbytt erfarenheter i livet. Vi har lärt oss allt om offentlighetsprincipen och vi har fått vår nästa uppgift. Men sist men inte minst. en otroligt inspirerande föreläsning av Elisabeth Ubbe. Vilken inspirerande männsika och förebild. Enligt henne är det viktigt att göra det man tycker är kul och man kan blir precis vad man vill. Tänk om alla kunde leva så. Vad lyckliga vi skulle vara.
 
Men nu är jag trött och är glad att jag är hemma igen. Många tankar far runt i min skalle. Vad vill jag göra för kul i framtiden. För jag vill också göra något kul. Jag vill också tycka att mitt jobb är kul.
Men det är bara jag som kan göra något för att nå mina drömmar. Och det ska jag verkligen göra. Jag ska jobba hårt och jag kommer att lyckas.
 

Behöver ljuset

 Då var vintern över för denna gång.
Den var kort och riktigt kall. Snö hade vi också men inte så mycket.
Barnen var glada och var ute och åkte pulka. De tyckte däremot att det var kallt men klädde sig ordentligt. Själv gillar jag  vintern och tycker att om vi har fyra årstider så ska det märkas.

Nu verkar det som att vintern var kort men intensiv i år. Super kallt i ca 2 veckor och en del snö. Sen blev det regn och plusgrader. Kvar blev bara de enormt smutsiga snöhögarna som har plogats upp längs vägarna. Det var ju så ljust och trevligt när snön låg där på marken.
Min elvaåriga dotter sa i måndags:

–        Jaha nu har våren kommit mamma!

Nu ska väl inte vinterhatarna ropa hej till våren ännu. Jag är helt säker på att vintern kommer tillbaka. Annars får vi leva i en grå värld där vi får fundera på om det är dags att klippa gräsmattan i slutet av februari. Frågan är om inte människor kommer att bli mer deppade om de ska leva i en grå värld hela tiden. Det räcker liksom att världen i övrigt ser ut som den gör för att man ska känna deppen komma.
Men man kan ju tyvärr inte göra något åt vädret. Vi bor i Sverige och där har vi fått vänja oss vid att det regnar 80% av året och det är samma temperatur på nyår och midsommar.

Även om man kan känna att det suger så tänker jag inte överge Sverige för något annat land i världen. Jag trivs i Sverige och jag får göra det bästa av situationen. Även om det tar emot många gånger. Jag är inne i en sådan period just nu.

Klockan ringer på morgonen men jag vill inte gå upp. Jag ville inte gå till jobbet för att det är tråkigt. Jag vill bara sätta mig i soffan tillsammans med mina barn och krama dem. Jag vill ha ett jobb som gör mig glad och framför allt vill jag slippa känna mig så trött hela tiden. Jag behöver sova men har inte tid. Jag behöver ljuset så snälla vintern kom tillbaka och gör tillvaron lite ljusare.