Dofter och barndomsminnen

Vissa dofter glömmer man aldrig. Man blundar och helt plötsligt är man någon annanstans.
 
När jag känner doften av smultron så tänker jag på sommar. När det luktar vanilj tänker jag på glass. Men det finns en doft som ger mig minnen långt tillbaka i tiden. Ända tillbaka till barndommen och minnet sitter kvar och jag antar att det kommer att göra det så länge jag lever. Men det är så fantastiskt att få känna den känslan. Jag kan se bilderna framför mig och jag känner än i dag hur kallt det kunde vara.
 
En kall vinterdag på Hammarvallen i Nykroppa. Isen var nyspolad och bandymatchen var i full gång. Min familj var där och kollade på pappa när han spelade match. Han var målvakt och publiksiffran var hög.
Det var svinkallt och vi var påpälsade. Luften var frisk och solen sken.
Vi barn sprang runt och lekte med varandra och såg nog inte så mycket av bandymatchen.
 
- Mamma jag fryser kan vi gå hem snart?
 
Självklart skulle vi inte gå hem. Vi skulle stanna kvar hela matchen men vi fick gärna gå till caféet och köpa lite värmande dryck.
 
Vi kom in i huset där caféet var och doften kom emot oss. Den söta och kryddiga doften. Oftast förknippas doften med jul och visst kan den göra det för mig óckså men jag förknippar den mer med en bandymatch.
Vi köpte den söta "saftglöggen" och gick tillbaka ut i kylan. Vi klarade av resten av matchen och om det berodde på sockerchocken eller något annat det har jag ingen aning om.
 
Jag älskar fortfarande doften av Glögg även om jag i dag föredrar vinglöggen som inte är lika söt. Skållade och skalad mandel och gärna en pepparkaka med brieost. Glöggdrickandet har förändrats genom åren men doften och minnena förblir alltid de samma.
 
Vinter, minusgrader, kalla händer, is, bandy och massor med glädje.
 
 
 
 

Kommentera här: