Dags för hösttermin

Höstterminen drar igång och jag konstaterar än en gång att barnen börjar bli stora.
En börjar ettan och den andra i sjuan.
Vart tog tiden vägen, jag som inte blivit en dag äldre.
 
Att följa sitt barn till skolan dagen de börjar ettan är en alldeles speciell känsla.
Få känna den där mjuka lilla handen i sin.
Spänningen som ligger i luften när de står där på skolgården. Full koll på vart föräldrarna är även om de tidigare gått ett år på samma skola.
Jag har gjort det en gång tidigare men den här gången var min sista.
 
Det är en begränsad tid när man FÅR följa med barnen till skolan.
Det kommer en dag när man inte längre behöver eller rättare sagt när man inte längre behövs.
Alicia har vi inte följt med på många år men det här året känns det mest.
Att börja sjuan är en stor sak och senaste året har hon växt, inte bara på längden utan även mentalt.
 
Det märkliga är bara att jag inte känner mig en dag äldre. Barnen blir stora men jag blir inte gammal.
Men det är en gåva att få följa barnens uppväxt. Att se hur de växer och blir självständiga individer som blir redo att möta världen. Mitt liv har på detta sätt blivit berikat och även om de driver mig till vansinne många gånger skulle jag inte vilja vara utan dem.
 
Sorgen att sommarlovet är slut var naturligtvis stor men trots trivdes de i skolan. Första veckan blir en mjukstart innan det drar igång på riktigt.
Slut på sovmorgon, sena kvällar och slappande.
Nu börjar läxor, spännande utmaningar och massor med ny kunskap.
Välkommen höstterminen, det ska bli spännande.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: