Och vinnaren är...

Hur vi än bar oss åt så var det samma segrare hela tiden.
Märkligt?!
Ingen aning men lika kul var det i alla fall.
 
Under sommaren blir det mycket kortspelande.
Barnen kan inte många varianter men vändtia är mycket populärt.
Ska vi spela kort med Alicia blir det alltid vändtia.
Resultatet blir oftast det samma och det är förundrande.
 
När hon var liten kunde man knappt spela spel med henne.
Förlorade hon slängde hon saker runt omkring sig eller försökte fuska.
Jag gillar inte fusk och ser INTE till att barnen vinner.
 
Jag säger bara 12-1.
De siffrorna talar för sig själva.
 
- Ska vi sluta spela?
- Nej, jag bryr mig inte om jag förlorar. Det är lika roligt i alla fall.
 
Hade detta varit för några år sedan hade jag troligtvis fått hela kortleken i huvudet.
Vi hade inte spelat så många gånger och hon hade varit sur en vecka.
Men så blev det inte, som tur var.
 
Om det beror på att jag är grym på vändtia eller att hon är kass kan jag inte svara på.
Men jag hade lika roligt jag.
Det är trots allt bara ett spel och vem bryr sig om vem som vinner.
Hon är fortfarade en vinnarskalle och det är jag också men vi måste inte vinna mot varandra i alla fall.
Vill hon vinna över mig kan hon glömma det.
Oddsen för att hon ska slå mig i vändtia är oerhört små.
 
 
 
 
 
Hur det känns att vinna över en dålig förlorare.
 
 

Kommentera här: