Trångt men hjärtligt

Att man inte får sova ordentligt som förälder är sedan länge känt.
Jag trodde däremot att jag hade passerat det stadiet.
Ingen av dem är sjuk och vanligtvis är det inte speciellt intressant.
 
Att vår sjuåring smyger in på natten och lägger sig mellan oss är inget konstigt.
Det händer då och då.
Men trettonåringen har inget intresse alls av att sova där.
 
I natt har vi trängts och som tur var låg sjuåringen i en säng i samma rum.
Hon nöjde sig med att hålla handen.
 
När vi gick och la oss i går regnade det och för mig var det sövande. Höll precis på att somna när jag såg en blixt på himlen och efter en stund kom knallen. Det dånade högt och regnet tilltog.
Då kom hon med kudden under armen.
Vad skulle vi göra?
 
Självklart fick hon sova mellan oss och det var trångt det lovar jag.
Sängen är 160 cm bred och visst fick vi plats men jag sov inte speciellt mycket.
Även om hon inte är speciellt stor så låg hon inte still.
Ena stunden låg hos tätt intill mig, andra stunden ryckte hon av mig täcket och när jag vaknade en stund senare låg hon klistrad på ryggen på sin pappa.
 
Även om vi visste att det skulle bli dåligt med sömn hade vi inte mage att säga att hon skulle sova själv.
Samtidigt som det var mysigt att hela familjen var samlad var det varmt och trångt.
Jag var också rädd för åskan när jag var liten och det är helt förståeligt. 
 
Ikväll hoppas jag att Tor håller sig borta så vi får sova bättre.
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: