Gissa om jag har träningsvärk

Har aldrig skrattat så mycket när jag tränat.
Jag som annars är en tävlingsmänniska släppte alla hämningar.
För vad kunde gå fel egentligen?
 
Nu är det avklarat. Var nervös innan och rädd att alla andra skulle betydligt mer tränade än jag.
 
När jag kom dit blev jag försedd med den traditionella rosetten (Bow)
Såg Alicias blickar och jag tror att hon hade svårt att hålla sig för garv.
Vi var ett gäng på 13 st mammor och pappor som var vansinnigt taggade och intog mattan med ett leende på läpparna.
Ålderar?
Ja, mellan 35-48 år.
 
Det var hård träning och vi lärde oss mycket grunder, körde fys och skrattade.
Det sistnämnda gjorde vi mest.
Alla vara vi lika osmidiga och klumpiga.
Rörelserna blev tokiga och vi hängde inte med.
Men vad gör det!
Det var den roligaste träningen jag varit på.
 
Inga krav, ingen press och bara ren glädje.
Ett roligt sätt att träna och jag lovar att man är stolt när man klarar saker man aldrig trodde man ens skulle testa.
Visst fick vi inte göra några avancerade saker men det kommer.
Vi ska få bygga och öva in koreografi.
Ah...
 
Koreografi är inte min starka sida.
Men det bästa, förutom alla skratten, är att jag kan inte tävla.
Jag har mina begränsningar och jag vet om dem.
Jag kan acceptera dem och bara göra mitt bästa.
Träna för att hålla igång och ha roligt med andra cheerföräldrar.
 
Men till frågan om jag har träningsvärk i dag.
Hade jag svarat på det i morse hade jag sagt nej men just nu sitter jag här med två stockar till ben och ungefär lika stel som en hundraåring.
 
Men det bästa med träningsvärk är att då vet man i alla fall om att man har rört på sig.
Ser fram emot nästa måndag när jag får gå dit igen.
Cheer on.
 
"Go Team P"
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: