Bokmässan here we come

I dag trotsar vi hoten om kaos och åker mot västkusten.
Vi får inte missa årets bokmässa.
Ser fram emot trängsel och ny inspiration.
 
Hela veckan har det skrivits om nazistdemonstrationen som äger rum i Göteborg i dag.
Men det ska inte få hindra mig att göra det jag vill.
Tågbiljetter och hotell är bokat sedan länge och nu är vi här.
 
Får ta andra vägar till mässan för att undvika dem och har god förhoppning att vi ska slippa se eländet.
Dårar som måste ut och förstöra på gator och torg.
Hemskt att de ska få så mycket uppmärksamhet i media, det är precis det de vill.
Synas och höras.
 
Årets mässa ska bli kul. I år vet jag hur det går till och det ska bli spännande. Vilka författare är där och vilka böcker ska jag köpa? Några slinker alltid med vare sig man vill eller inte.
I år har jag lämnat maken hemma och tagit med mig mamma.
Vi delar bokintresset och det ska bli kul att traska runt i trängseln med henne.
 
Äta god mat och kanske inta ett glas vin på kvällen.
Är i alla fall helt säker på att jag blir lika inspirerad i år och finnes en stor längtan att fortsätta sträva mot att en dag få vara med som utställare på mässan.
Att få vandra runt där som författare.
 
Nu ska jag sjunka ner i tågsätet och öppna en bok. Njuta av lugnet och invänta ankomst till Göteborg.
Är helt säker på att vi får en härlig helg.
 
Trevlig helg till er alla!
 
 
 
 
 

Livet blir aldrig som man tänkt

Att fira andras framgång kan vara minst lika kul.
Här har jag fått vara med under processen och nu ska det bli kul att läsa den färdiga produkten.
Spännande att se hur den har förändrats sedan jag såg den senast.
 
För cirka ett år sedan stiftade jag en ny bekantskap.
Det började med att vi kommenterade varandras inlägg i en grupp på Facebook.
Det ena ledde till det andra och vi insåg att vi hade samma behov och intressen.
 
Båda skrev vi på en bok och drömmen var att bli författare.
Vi båda behövde testläsare till manuset och vi kom överens om att hjälpa varandra.
Vi båda fick välbehövlig och hjälpsam feedback och det var otroligt kul att få läsa ett manus som ännu inte sett dagens ljus. Att få vara med och säga vad jag tyckte och förhoppningsvis hjälpa till att komma vidare och förbättra.
 
Jag har fått många tack på vägen och jag själv är oändligt tacksam för den hjälp jag fått. Själv stretar jag på och redigerar mitt manus fortfarande men i dagarna gick hennes dröm i uppfyllelse.
Hon kan nu sitta där med sin färdiga bok och hon ska känna sig stolt.
 
Berättelsen är bra och nu ser jag fram emot att få den färdiga boken i min hand och få läsa den klara versionen.
Vilket jobb hon har lagt ner och vilket slit.
Nu hoppas jag att boken säljer bra och att de två uppföljarna kommer till mig så att jag kan testläsa även dem.
 
En ny upplevelse i livet att få vara med om.
Vågar man bara får man vara med.
Hoppas att även jag får uppleva känslan av att hålla min färdiga bok i handen  någon dag.
Den som lever får se.
 
Vill i alla fall nu skicka ett stort GRATTIS till Anethe som gjorde det.
Var stolt över dig själv.
Du har gjort ett hårt jobb och det förtjänar att firas.
Kanske en dag kan vi skåla i Champagne.
 
Boken finns att köpa här och på Anethes hemsida.
 
 
 
 
 
 
 
.
 

Till min dotter

Jag ska döda dem som är elaka mot dig, jag ska skydda dig hela livet, det är min plikt.
 
Jag vill först och främst tacka Malin Wollin för underhållningen och känslan av att känna att jag inte är ensam.

Detta var ingen bok som jag tidigare kände till men när jag var på Bokmässan i Göteborg stötte jag på denna. När jag läst fram och baksidan var jag bara tvungen att köpa den.

Till min dotter- Malin Wollin
 
 


 
 
 
Det här är en bok om en kvinnas uppväxt och känslan av att inte leva upp till förväntningarna. Hur det är att växa upp på en liten ort, att göra bort sig och att försöka komma till insikten med att ens egna dotter kan råka ut för samma saker.

Det är en berättelse som berör och jag kände igen mig otroligt mycket. Stella som boken handlar om är lika gammal som jag och kanske är det därför. Även jag har en 12 årig dotter och det berör mig massor. Jag känner samma oro som Stella och att ha en dotter som håller på att bli stor är inte alltid lätt.

"Du är tolv år och jag känner varje guldstänkt hår på ditt huvud men jag vet ingenting om dig längre. Vem är du? Vad gör dig ledsen?
Kom hit, så dödar jag dem så långsamt jag bara kan.
I bland berättar du om någon som knuffat dig. Jag dödar dem som är elaka mot dig, viskade jag in i ditt kala huvud när du låg i min famn"

Mycket har förändrats sedan jag var tolv år och jag vill bara skydda min dotter. Jag vill inte att hon ska göra samma misstag som jag. Jag vill skydda henne från allt ont men jag kan inte göra det. Hon måste få leva livet själv.

Malin Wollin sätter verkligen berättelsen och i bland känner jag som om hon skriver om mig och min dotter.

En helt klart läsvärd bok för alla mammor. Jag tror att vi alla i bland känner samma sak.