Stolt är bara förnamnet

Årets första tävling avslutad.
Även om inte resultatet var som hon hade önskat är jag stolt.
Tänk vad jag får vara med om bara för att jag är hennes mamma.
 
Håret var fixat och låg perfekt.
Lockarna ringlade sig längs med ryggen och spraymolnet låg som en dimma.
Dräkten satt som ett skinn och sminket glittrade.
En perfekt dag för tävling.
 
Men det fanns ett problem.
Nervositeten!
Den ständigt återkommande nerven som irriterar.
Den resulterar i irritation, frustration och en osalighet som är svår att få bukt på.
Men det hjälper...
 
 
Mer och mer taggade hon till och på vägen till tävlingen var hon nästan helt tyst.
Hon mötte upp laget och sedan försvann hon.
När hon två timmar senare klev ut på mattan tillsammans med laget strålade hon.
Alla strålade, det såg ut som det var den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Underbart!
 
När jag sedan satt där efter deras 2:30 på mattan hade jag tårar i ögonen.
Jag var imponerad, rörd och oerhört stolt.
Vilka tjejer, vilket ös och grymt presterat.
Det som på träningen har varit si sådär satt perfekt.
 
Sedan kom nästa nervositet.
Hur skulle det gå?
Det var tuff konkurrens och det blev en tredje plats.
Men med bronsmedaljen runt halsen var de ändå inte nöjda.
Vinnarskallar som de är hela högen hade de självklart velat ha guldmedaljen.
 
Nu är det bara att fortsätta kämpa.
Köra stenhårt på träningarna och bli ännu bättre.
Tagga till ordentligt så kanske de står där med guldmedaljen runt halsen nästa gång.
Det ryser i hela kroppen när jag tänker på det.
 
Värsta grymma tjejerna.
 
 
 

Uppladdning pågår

Det händer mycket i livet just nu och jag älskar det.
Mycket att se fram emot och glädjen är stor.
Men först ska vi klara av helgen.
 
Det är äntligen dags för årets första Cheerleading tävling.
Tjejerna har tränat hårt och stött på många utmaningar.
I morgon intar vi Brännkyrkahallen och Stars Wintercup.
 
Med spänning ser jag fram emot tävlingen.
Alicia är väldigt nervös och vet inte hur det ska gå.
Men de kan bara göra sitt bästa.
Köra stenhårt sina minuter och sedan hoppas att det räcker.
 
Förra årets tävling var ingen rolig upplevelse.
Läs mer om det här.
Ingen bra placering som gjorde att besvikelsen var stor.
Kanske är det vad Alicia är mest nervös över.
 
Laget är otroligt duktiga och har slitit hårt.
Blod, svett och tårar.
Jag är säker på att det kommer att gå bra.
Om de bara tar det lugnt så blir det inga problem.
Placering?
Just den här tävlingen är det inte så viktigt, för mig.
Men frågar man laget så är det topp tre som gäller.
Helst GULD.
 
Någonstans inom mig kanske jag känner samma men det visar jag inte.
Visst vill jag att det ska gå bra för dem.
Det blir så jobbigt på vägen hem annars.
 
Håller nu alla tummar och tår för att det ska gå bra.
Återkommer med resultatet.
 
 
 

Äntligen har den kommit

Det har varit sura miner och besvikelse.
Längtan efter att få vara ute har varit enorm.
När vi trodde den aldrig skulle komma så händer det.
 
Vi har fyra årstider i Sverige.
I bland funderar man på om en av dem har försvunnit.
Vi har vår, sommar, höst och höst.
Det är blåsigt och regnigt minst sex månader om året.
 
Jag tycker synd om barnen.
Själv var jag ute jämt på vintern när jag var liten.
Kom in med snö innanför kläderna och röda kinder.
Drack varm choklad och somnade gott på kvällen.
Vad ska man då göra när det är lerigt och blött ut?
Inte många barn vill vara ute då.
 
Då kommer det vi väntat på.
SNÖN!!
Barnen blir överlyckliga och springer direkt ut och kastar sig i drivorna.
Gör snöänglar, åker pulka och vill inte alls vara inne.
Precis som det ska vara.
 
I dag skulle pulka och hjälm med till skolan.
Ut till närmsta backe och åka.
Helt underbart.
- Mamma, jag är så glad, sa Olivia.
 
Tack vädergudarna för att ni gett barnen en vinter även i år.
Var helt säker på att den skulle utebli helt men istället blev jag glatt överraskad.
Hoppas bara att den ligger kvar ett ta så barnen hinner njuta.
Kanske blir det ett och annat åk i pulkabacken även för mig.
Det slutar ALDRIG att vara kul att åka i full fart nedför backen.
Se upp!!