Har inte slutat

Nej, mitt bloggande är inte avslutat.
Hade tappat lite motivation av många olika anledningar och testar då lite nytt.

Ett tag fram över finns jag på Nouw.
Har bloggat några år nu och inte nått riktigt dit jag vill. Men följ mig gärna på Nouw.
Nouw.com/minasvarld 
Samma värld, samma blandning av inlägg.

Hoppas ni vill fortsätta följa min resa där ❤

Du vet att du är en vanemänniska när...

 
... du har druckit morgonkaffet utan att veta om det
 ... du alltid går samma väg till affären även om det finns många andra att välja på
... du alltid äter pannkakor på en torsdag och skulle inte kunna tänka dig något annat
... måste alltid sitta i samma hörn i soffan
... måste ta på dig vänsterskon först annars blir hela dagen förstörd
 
 
 
Vill man leva livet efter ett visst mönster?
Vissa kanske vill det men vad händer då med spänningen?
Kan man inte bara tänka utanför boxen, kanske får man uppleva något fantastiskt.
 
 
Den största risken är att man alltid gör som man alltid gjort och så missar du en massa roliga saker.
För er som har sett filmen "Click" med Adam Sandler vet precis vad jag menar.
En amerikansk komedi i sann Adam Sandler anda men det finns ett budskap.
Ett budskap alla borde förstå.
 
Filmen handlar om Michael som lever ett stressigt liv.
Han får en universal fjärrkontroll som kan pausa och spola fram tiden.
Men det finns en biverkning.
Livet går bara snabbare och snabbare.
Saker han spolat förbi kommer för all framtid att spolar förbi.
Trevlig middagar med föräldrarna, barnens kalas, jobbiga möten på jobbet och så mycket mer.
 
Nu kanske många tänker att detta är bara svammel, det finns ingen sådan fjärrkontroll.
Det stämmer!
Men det kan liknas med vår egen inbyggda "fjärrkontroll". Eller autopiloten som man kan kalla den.
Vem har inte haft känslan under barnens barnkalas, med en massa skrikiga barn, tänkt att det ska bli skönt när det är över.
Allt detta tjatande om att plocka upp efter sig, ändlösa diskussioner med trotsiga barn, inställda planer för att barnen blir sjuka, alla dessa måsten och uppoffringar.
Kan man inte bara få vara i fred.
 
Jag har levt med autopiloten på.
Det fungerar men det ger ingen glädje.
Tiden går och helt plötsligt kan man vakna upp en dag
och undra vart tiden tagit vägen.
Barnen är stora, åren har passerat och man har missat så mycket.
 
Det var ändå ganska mysigt det där barnkalaset.
Visst barnen skrek och förde liv men glädjen fanns där. Den sanna glädjen.
De där diskussionerna med barnen kanske bara bevisade att man uppfostrat dem bra.
Att de kan bli bra vuxna som klarar sig själva.
Vill jag verkligen slippa det?
 
Stanna upp!
Se dig omkring!
Livet pågår hela tiden och om vi lever på "autopiloten" missar vi allt.
Visst vill jag inte se mina barn gråta men jag är gärna dem som tröstar dem.
Jag vill inte skälla på barnen men det får dem att lära sig något.
Jag vill inte handla, skjutsa barn, gå på föräldramöten och tvätta.
Men det är en del av livet. Att göra tråkiga saker får mig att uppskatta
de roliga sakerna ännu mer.
 
Tänk på det.
"Njuta av livet, det pågår nu"
 
 

Tre arbetsdagar kvar

Det är alltid härligt att ha saker att se fram emot.
Vissa saker kan man längta mer efter än andra.
Det här är en sådan sak.
 
Efter tio år på samma arbetsplats är det nu dags för mig att gå vidare.
Det är skrämmande och spännande på samma gång.
Att lämna något som du vet hur det fungerar, att gå in i de nya och säkra.
Men det är vad jag vill.
 
Under en längre tid har jag vänt och vridit.
Vad vill jag bli när jag blir stor?
Kanske kan jag inte i dag svara på den frågan men jag är i alla fall
närmre ett svar nu än för tre år sedan.
 
Men det är sällan själva jobbet man saknar.
Det är kollegorna. Vissa har jag jobbat med i tio år.
Det har kommit in nya och många har slutat.
Jag är redo för en förändring.
 
Förändringen innebär en spännande framtid för mig.
En ny vändning och vem vet kanske en helt ny karriär.
 
Jag räknar ner och längtar.
Fick schemat i går och det kommer antagligen inte bli en lugn stund.
Precis vad jag vill ha och behöver.
 
Nu ska jag bara jobba två dagar denna vecka och en halv dag på måndag sedan är det slut.
Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.
Äntligen ska jag segla vidare och uppleva en av mina drömmar.
Längtar!!